lödteknik

Lödteknik är den teknik som används för att sammanfoga metalliska delar genom lödning, där en lödmetall smälter och fyller mellanrummet mellan delarna utan att basmaterialen vanligtvis smälter. Efter avkylning bildas en stark metallisk förbindelse. Lödteknik är därför distinkt från svetsning, där både lödmetallerna och ofta basdelarna kan nå höga temperaturer, och från punktsvetsning där metallförbindelser bildas genom deformation.

Material och flux spelar centrala roller. Lödmetaller används i olika legeringar, ofta tinbaserade, där bly innehölls förr men används allt oftare blyfritt (t.ex. tin-silver-koppar). Flux används för att avlägsna oxider och förbättra vätningen av ytan så att lödet fäster ordentligt. Inom elektronik dominerar blyfria legeringar som SAC och användningen av lödpasta i reflowprocesser; inom plåtbearbetning och elektronik kan även traditionell handlödning förekomma.

Utrustning och metoder varierar efter tillämpning. En justerbar lödkolv och en lödningsstation används för handlödning, medan elektronik ofta görs med reflow-lödning (lödpasta och ugn) eller våtlödning för genomgående hål. Viktiga processsteg är ytrengöring och fettfria ytor, applicering av flux, uppvärmning till rätt temperatur, upplösning av lödet och bildandet av en jämn, tät förbindelse. Efterarbete kan innefatta rengöring av fluxrester.

Användningsområdenen omfattar elektronik, hushålls- och metallkonstruktioner samt rördragning. Lödteknik kräver kunskap om materialegenskaper, temperaturkontroll och ventilation eftersom vissa lödmaterial och fluxer avger ångor som bör hanteras säkert.