lågströmstillstånd

Lågströmstillstånd är en läge i elektriska och elektroniska enheter där strömförbrukningen hålls så låg som möjligt för att förlänga batteritiden och reducera energikostnaderna. I praktiken innebär det att onödiga kretsar stängs av, klockor och spänningar reduceras, och utgångar sätts i höga impedans- eller avstängda lägen, samtidigt som viktiga funktioner kan bevaras eller snabbt återaktiveras. Lågströmstillstånd skiljer sig från helt avstängt läge genom att vissa funktioner ändå kan vara aktiva eller snabbt återställbara, och eventuella kvarvarande strömmar uppstår ofta genom läckage eller övervakningskretsar.

Vanliga metoder för att uppnå lågströmstillstånd inkluderar att stänga av perifera enheter, använda clock gating och power gating, samt sänka klockfrekvens eller spänning (DVFS). Olika vilolägen används beroende på krav på uppvakningstid och funktionalitet, exempelvis idle, sleep och deep sleep. I digitala och analoga komponenter exploateras höga impedansnivåer, låga viloströmmar och selektivt aktiva respektive inaktiva delblock för att minimera energianvändningen.

Användningsområden omfattar bärbara enheter, IoT-sensorer, medicinska implantat och andra batteridrivna system där livslängden är kritisk. Viktiga mått är viloström (standbyförbrukning), uppvakningslatens och totala energikostnader under en enhetlig användningsprofil. Designen av lågströmstillstånd kräver ofta trade-offs mellan snabb uppvakning och minimal strömförbrukning, samt hantering av leakage och långsiktiga driftsäkerhetsaspekter.