luktorganets

Luktorganet är det sensoriska system som möjliggör upplevelsen av lukt. Hos människor och andra ryggradsdjur består det huvudsakligen av luktepitelet i näshålans övre del samt de centrala strukturer som bearbetar luktinformation.

Luktepitelet ligger i den övre delen av näshålan mot cribriforma plattan. Det består av luktreceptorneuroner, stödjeceller och basalceller. Luktneuronerna har receptorer på sina cilier som fungerar som G-proteinkopplade receptorer. Var och en luktneurone uttrycker en enskild luktreceptortyp, vilket ger en stor receptordiversitet och specificitet för olika ämnen.

Luktinformationen leds via luktneuronsaxoner genom cribriforma plattan till glomeruli i luktbulben. Här kopplas signalerna om till mitral- och tuftedceller som vidarebefordrar dem till primära luktområden i hjärnan, bland annat piriform cortex, amygdala och entorhinal cortex. Till skillnad från många andra sinnen går luktinformationen i första hand från luktorganet till lukthjärnan utan ett huvudrelä genom thalamus; senare reläer når även orbitofrontal cortex via thalamus och andra vägar.

Luktupplevelsen tillåts av både ortonasal och retronasal stimulering; retronasal lukt bidrar till upplevelsen av smak när man äter. Luktorganet spelar också en viktig roll i minne och emotioner genom kopplingar till limbiska systemet.

Vanliga kliniska frågor inkluderar anosmi och hyposmi, kapablighetens påverkan av virusinfektioner, trauman eller åldersrelaterade förändringar.