ljusutnyttjande

Ljusutnyttjande är begreppet för hur ljus används i byggnader och utemiljöer för att uppnå synlig komfort och energibesparing. Det omfattar naturlig belysning (dagljus) och artificiell belysning samt hur ljuset distribueras och uppfattas av användare. Målet är att utnyttja tillgångligt ljus effektivt samtidigt som energianvändningen för belysning minimeras.

Viktiga komponenter är ljusnivåer i rum (lux), ljusfördelning, bländning och hur mycket dagsljus som når arbetsytor. Dagljusfaktor och energieffektivisering används för att bedöma prestanda. Effektiv ljusstyrning, sensorstyrning och planering av användarbeteende är centrala verktyg.

Metoder för ljusutnyttjande inkluderar byggnadsdesign och arkitektur: orientering, fönsterplacering, fönster-till-vägg-kvot, takfönster och ljusreflekterande ytor. Materialval som ljusfärg och ytkontrast påverkar ljusets spridning. För artificiell belysning används energieffektiva armaturer och styrsystem som anpassar ljuset efter dagsljuset och närvaro.

Bedömning sker ofta med simuleringsverktyg och mätningar i färdiga byggnader. Nationella och internationella standarder och certifieringar påverkar krav på ljusutnyttjande, bland annat byggnormer och hållbarhetscertifieringar som LEED eller BREEAM.

Fördelarna är ökad komfort, bättre arbetsmiljö och minskad energiförbrukning; utmaningar inkluderar över- eller underljus, bländning och värmetillförsel vid varma perioder. Ljusutnyttjande är ett tvärvetenskapligt område inom arkitektur, energiteknik och hälsoaspekter.