ljuskompensationspunkt

Ljuskompensationspunkt, ofta betecknad LCP, är den ljusstyrka eller intensitet av fotosyntetiskt aktivt ljus (PAR) vid vilken växtens nettofotosyntes är noll. Det innebär att den mängd koldioxid som tas upp under fotosyntesen exakt balanserar den mängd som respireras, så att den totala kolbalansen är noll. Vid ljus över kompensationspunkten blir nettofotosyntesen positiv, medan den under blir negativ.

LCP bestäms vanligtvis genom att mäta växternas eller algarnas gasutbyte som funktion av ljusstyrka och hitta den punkten där nettoproduktionen är noll. Enheten är ofta μmol fotoner m^-2 s^-1 ( PAR). LCP uppträder också som en del av en ljusresponskurva som visar hur fotosyntesen ökar med ljusintensiteten och där den börjar mättas vid högre ljus.

Faktorer som påverkar ljuskompensationspunkten inkluderar art och fysiologisk status (t.ex. skuggreceptiva vs. solfågelarter), temperatur, koldioxid koncentration och närvaro av näringsämnen. Högt CO2 och optimal temperatur tenderar att sänka LCP eftersom fotosyntesen blir effektivare relativt till respirationen. Växter som lever i skugga brukar ofta ha låga LCP-värden jämfört med solväxter, och marina/alga organismer kan uppvisa mycket olika LCP beroende på habitat.

Betydelse och användning: LCP används inom ekologi, växtfysiologi och horticulture för att förstå vilka ljusnivåer som krävs för att växter skall kunna upprätthålla tillväxt, samt för att optimera belysning i växthus, akvakultur och studier av naturliga communities.