legeringstyp

En legeringstyp är en benämning som används för att klassificera metalllegeringar baserat på huvudsakligt legeringselement och avsedd användning. Denna beteckning förenklar kommunikation om materialets kemiska sammansättning och egenskaper, såsom hållfasthet, formbarhet, slittålighet, korrosionsbeständighet och svetsbarhet.

Man kan dela in legeringstyperna på olika sätt. En vanlig indelning är efter basmetall: järnbaserade legeringar (stål och gjutjärn), aluminiumlegeringar, kopparlegeringar och nickelbaserade legeringar. En annan vanlig metod är att ange den dominerande legeringselementen, till exempel kolstål och legerat stål (med krom, nickel, vanadin), aluminiumlegeringar (Al-Mg, Al-Si, Al-Cu) samt kopparlegeringar (brons Cu-Sn, mässing Cu-Zn). Inom varje kategori finns många specifika typer med olika egenskapsprofiler.

Standardisering och märkning sker ofta enligt internationella regler och publikationer som ISO, EN/IEC eller ASTM. Exempel på beteckningar är rostfria stål som 304 eller 316, aluminiumlegeringar som 2024 eller 7075, samt kopparlegeringar som brons eller mässing. Dessa beteckningar anger normalt huvudsaklig komponent och ibland kompletterande legeringselement eller förhållanden.

Val av legeringstyp påverkas av krav på styrka, vikt, korrosion, värmebeständighet och bearbetning. Korrekt val av legeringstyp är avgörande för prestanda i applikationer som bygg, fordonsindustri, flyg och maskinteknik.