långfilmer

Långfilmer är den svenska beteckningen för feature films – filmer som är längre än kortfilmer och ofta avsedda för biografvisning. Gränserna för vad som räknas som långfilm varierar: i USA definierar Akademien en långfilm som längre än 40 minuter, medan många europeiska regelverk använder minst 60 minuter. Långfilmer kan vara fiktion, dokumentär eller animerad film och distribueras ofta först i bio, sedan i TV, streaming eller DVD/Blu-ray.

Produktionens typiska faser är utveckling, finansiering, förproduktion, inspelning, postproduktion och distribution. Budgetar och arbetsprocesser skiljer sig avsevärt mellan oberoende projekt och större studiodramor. Långfilmer tävlar i festivaler och kan tilldelas prestigefyllda priser.

Historiskt var långfilmen avgörande för filmens utveckling som berättelsemedium, från stumma filmer till ljudfilmens era och vidare till modern berättarteknik. I Sverige har långfilm spelat en central roll i filmarvet och internationellt erkända regissörer har bidragit till genrens utveckling. Svenska långfilmer spänner över drama, komedi, thriller, dokumentär och andra genrer, ofta med särskild tonvikt på sociala teman och personliga berättelser.

Jämfört med kortfilmer är gränsen mellan format tydligare; kortfilmer är vanligtvis under 40 eller 60 minuter beroende på regelverk. Långfilmer utgör kärnan i produktions- och distributionssystemet och är den vanligaste formen för kommersiell distribution och festivalprogram.