lägesbedömning

Lägesbedömning är ett svenskt begrepp som avser bedömningen av en persons kroppsliga positioner och hållning. Termen används inom vård, rehabilitering och ergonomi för att systematiskt utvärdera hur kroppens olika segment är placerade i relation till varandra och hur detta påverkar symptom, funktion och komfort. Lägesbedömningen kan göras i statiska lägen (stående, sittande, liggande) och i dynamiska rörelser, och innebär ofta observation, palpation och enklare funktionstester.

Inom vård och rehabilitering används lägesbedömningen för att identifiera avvikelser i kroppslig uppställning, såsom rygg– och bäckenposition, skuldra– och huvudhöjdnivå, samt eventuella muskelobalanser eller ledrestriktioner. Resultatet används för att planera behandling, exempelvis ergonomiska anpassningar, träningsprogram, manuell terapi eller ortopediska hjälpmedel. Lägesbedömningen integreras ofta med andra bedömningar som rör rörlighet, styrka, sensorik och funktionella tester.

Utanför kliniken används begreppet även inom ergonomi och arbetsmiljöarbete för att utvärdera hur arbetsställningar och uppgifter påverkar kroppens position och därmedbär risker för arbetsrelaterade besvär. Inom odontologi och käkkonstruktion kan lägesbedömning syfta på utvärdering av båge- och käkposition i förhållande till huvudets hållning. Inom idrottsvetenskap används det för teknikanalys och förebyggande av skador.

Lägesbedömning förutsätter ofta ett helhetsperspektiv som tar hänsyn till individuella variationer och hur både statiska och dynamiska lägen samverkar med symtom och funktion. Professionell utförande sker vanligtvis av fysioterapeuter, arbetsterapeuter, kiropraktorer eller läkare.