kärnbränslehämtning

Kärnbränslehämtning är den delen av kärnkrafts‑ och kärnavfallsverksamheten som hanterar det använda kärnbränslet efter att det har tagits ur reaktorer. Denna process omfattar borttagning av använda bränslestavar eller bränsleelement ur reaktorn, avskiljning och säker isolering, samt transport och vidare hantering fram till mellanlagring och, i ett längre tidsperspektiv, slutlig disposition. I Sverige är målet att hantera det använda bränslet på ett säkert och repeterbart sätt, med långsiktig förvaring och planerat slutligt omhändertagande.

Processen brukar följas av flera faser. Efter driftstopp av reaktorn får använda bränsleelementen kylas i vattenbassänger under flera år för att avkylas och minska strålningsnivåerna. När bränslet har tillräckligt med dötid flyttas det till ett mellanlager, vanligtvis Centralfractern CLAB (Central Interim Storage for Spent Nuclear Fuel) i närheten av Oskarshamn, där bränslet förvaras i vattenfyllda bassänger eller i annan särskild förvaring. På längre sikt ingår kapsling av bränslet i särskilda kapslar och transport till en anläggning för kapsling och slutlig förvaring i en djup geologisk förrådslösning, såsom KBS-3-konceptet i Sverige.

Transporten av använda bränsleelement sker i kraftfullt avskärmade och kritikalitetssäkrade transportkärl, ofta på tåg eller lastbil, i syfte att minimera strålningsexponering och miljöpåverkan. Säkerhet, beredskap och övervakning regleras av nationella myndigheter (såsom Strålsäkerhetsmyndigheten) i linje med internationella normer och IAEA‑rekommendationer. Processen följer stränga krav på dokumentation, spårbarhet och kontinuerlig övervakning.