kvartsglas

Kvartsglas, eller fusionskvarts, är en glasart där kiseldioxid (SiO2) dominerar och renheten är mycket hög. Det tillverkas genom att smälta ren kiseldioxid vid höga temperaturer under kontrollerade förhållanden och sedan formas till olika former. Glaset är amorft och har därmed en konstant molekylstruktur utan långperiodisk ordning.

Egenskaperna hos kvartsglas gör det särskilt eftertraktat i optik och laboratorier. Det har bred optisk transparens som kan sträcka sig från extrem UV upp till delar av IR beroende på OH-innehåll. Det har mycket låg termisk expansionskoefficient (ungefär 0,5 × 10^-6 /K) och hög smältpunkt (cirka 1650°C), vilket ger god temperaturtålighet och motstånd mot termisk shok. Kvartsglas är kemiskt motstandsigt mot de flesta syror och oxidationsmedel men angrips av hydrofluorsyra. Det är hårt men sprött och kan vara dyrt att tillverka och bearbeta.

Renhetsgraderna varierar efter användningsområde. Lågt OH-innehåll används för maximal UV-transmission, medan högre OH kan vara fördelaktigt i vissa IR-tillämpningar. De renaste formerna används i optik och i processindustri där hög klarhet och minimal färgförorening krävs, till exempel i lins- och fönsterkomponenter samt i delar av fiberoptik.

Användningsområden inkluderar laboratorieglas, UV- och IR-optik (linser, fönster, prismor), högtemperaturbehållare och kärnkomponenter i fiberoptik. Kvartsglas ersätter ofta andra glastyper när bred transmissions- och temperatursäkerhet behövs, trots högre kostnad och kännbar sprödhet.