krokuslökar

Krokuslökar är underjordiska fortplantningsorgan som tillhör släktet Crocus i familjen Iridaceae. Botaniskt sett bildar Crocus-arterna kormar (kormar), vilkas yttre tunica skyddar en näringsrik kärna. Krokuslökarna lagrar energi och fungerar som perenna knöltillväxten, vilket gör att växten återkommer år efter år. De kan bilda avläggare eller kormlar ( offsets ) som ger upphov till nya kormar.

De flesta krokusarter blommar tidig vår, medan vissa arter blommar på hösten. Bladen uppträder ofta efter eller samtidigt med blomningen och bildar en rosett som återställer näringslagret i kormen inför nästa säsong. Efter blomningen torkar kvarvarande delar av blomman vanligtvis bort, medan rotsystemet fortsätter att fungera under viloperioden i jorden.

Plantering och vård

Krokuslökar planterar man vanligtvis på ett djupt 5–8 cm (beroende på storlek) med 5–10 cm avstånd i väldränerad jord. De föredrar soliga till lätt skuggiga lägen och en mullrik, väldränerad jord. De är relativt torktåliga när de etablerat sig men kräver god dränering för att undvika röta. Vattning bör ske främst före och under blomningen och minskas efteråt.

Förökning och användning

Krokuslökar sprids naturligt genom kormlar eller avläggare och kan även förökas med frön i mycket långsiktigt perspektiv. Vanliga trädgårdssorter inkluderar vårblommande Crocus vernus, Crocus chrysanthus och Crocus tommasinianus, samt saffransträ vad Crocus sativus. Användningen är bred i rabatter, stenpartier och grönområden där de sprider sig och naturaliseras under våren.

Sjukdomar och skadedjur

De drabbas främst av dålig dränering och övervattning som orsakar röta. Vissa gnagare kan skada lökarna. Vid uppgrävning bör lökarna förvaras torrt och svalt om de behöver flyttas eller lagras.