kristallområden

Kristallområde, plural kristallområden, är en region inom ett kristallint eller polykrystalliskt material där kristallgittret har en enhetlig orientering. I polykrystalliska material består materialet vanligtvis av många sådana kristallområden, ofta kallade korn, som avgränsas av korngränser där orienteringen skiljer sig. I en enda kristall saknas sådana gränser och hela provet utgör ett kristallområde.

Storleken på kristallområden varierar kraftigt och kan vara från nanometer i tunna filmer till millimeter eller större i grovkorniga bergarter och keramik.

Kristallområden uppstår vid kristallisation och deformering: nucleation vid olika riktningar, kylhastighet, temperaturvariationer och påverkan av föroreningar styr hur många och hur stora områden som bildas.

Egenskaperna hos ett material påverkas av kristallområden och deras gränser. Gränser mellan kristallområden kan hindra eller styra dislokationsrörelse, vilket påverkar hållfasthet, duktilitet, sprödhet och diffusionsbeteende. Material med många små kristallområden uppvisar ofta ökad styrka men minskad duktilitet, medan få stora områden ger olika anisotroper.

Analys av kristallområden görs med tekniker som X-ray diffraktion (XRD), elektron-backscatter-diffraction (EBSD) och polarisationsljusmikroskopi. Inom geologi och materialvetenskap används begreppet för att beskriva textur, kornstorlek och mikrosammansättningen i bergarter, metaller och keramik.