kristalcentrumregel

Kristallcentrumregel, även känd som kristalcentrumregel, är en uppsättning regler inom kristallografi som anger vilka diffraktionsreflektioner som är tillåtna eller systematiskt frånvarande på grund av gittercentrering. Regeln används vid tolkning av röntgendiffraktionsdata för att identifiera gittertyp och potentiell rymdmilder, och därigenom underlätta indexering av reflektioner och förståelse av kristallens symmetri.

Gittercentering och systematiska avsaknader

- Primitivt gitter (P): ingen centreringsrelaterad avsaknad; reflektioner kan vara tillåtna utan additional restriktioner från centering.

- Kroppscentrerat gitter (I): en reflektion (hkl) är tillåten endast om h + k + l är jämnt.

- Facettcentrerat gitter (F): reflektioner tillåts endast när h, k och l är antingen alla jämna eller alla udda.

- A-, B- och C-centrettering: reflektionsvillkoren är kopplade till pariteten hos två av indexen, exempelvis:

- A-centrerat: k + l är jämnt

- B-centrerat: h + l är jämnt

- C-centre­rat: h + k är jämnt

Användning och betydelse

Dessa centreringsregler används när man analyserar diffraktionsmatorer för att bestämma vilken gittertyp som är närvarande och för att hjälpa till i indexering av reflectionsdata. Reglerna kompletterar andra symmetriprinciper, såsom Friedels lag och detaljer i rymduppdelningen, vid bestämning av rymgruppen och kristallstrukturen.

Historiskt har konceptet utvecklats i samband med tidiga studier av gitterteori och systematiska absenser i diffraktionsmönster, och är fortfarande en grundläggande del av standardutbildningen inom kristallografi.

Se även: Lattice centering, Systematiska avsaknader, Rymgrupp, Friedels lag, Röntgendiffraktion.

Referenser: standardverk i kristallografi och röntgendiffraktion.