krampanfall

Krampanfall är plötsliga episoder av onormal elektrisk aktivitet i hjärnan som leder till tillfälliga förändringar i medvetande, rörelser eller sensoriska upplevelser. De kan uppträda som generaliserade eller fokala attacker och varierar i svårighetsgrad från korta stunder till längre sammanhängande perioder.

Vanliga typer är generaliserade anfall, där hela kroppen påverkas och personen ofta förlorar medvetandet; tonisk-kloniska anfall som innefattar en förlängd stelhet följt av rytmiska ryckningar; fokala (partiella) anfall som börjar i ett specifikt område i hjärnan och kan vara med eller utan medvetandepåverkan; samt frånvaroattacker där medvetandet tillfälligt avbryts under några sekunder till minuter.

Orsakerna är varierande. Epilepsi är en övergripande term för återkommande anfall utan känd orsak. Andra orsaker inkluderar febrila anfall hos små barn, alkoholkonsumtion eller plötslig abstinens, hjärnskada efter trauma, infektioner som hjärnhinneinflammation eller encefalit, stroke, syrebrist och vissa läkemedels- eller förgiftningseffekter.

Symtom kan vara plötslig medvetandeförlust, kroppsrörelser som rycker eller stelar, sväljningssvårigheter, kissa eller bajsa ofrivilligt, samt kallsvettning eller förvirring efter anfallet (postiktal fas).

Akut första hjälpen innebär att skydda personen från skada, lägga den på sidan, avlägsna farliga föremål, och inte stoppa rörelserna eller placera något i munnen. Om anfallet varar längre än fem minuter eller upprepas, ring 112. Efter anfallet kan man behöva vila och övervakas; söka vård för utredning och behandling vid första gången eller vid återkommande attacker.

Behandling syftar till att kontrollera anfall, ofta med antiepileptika vid epilepsi. Underhållsbehandling, livsstilsanpassningar och uppföljning hos vårdgivare är vanligt. Prognos varierar beroende på ålder, bakomliggande orsak och respons på behandling. Febrila anfall hos barn är oftast ofarliga och tillfrisknar utan långsiktiga konsekvenser.