kraftutnyttjande

Kraftutnyttjande är ett mått på hur effektivt den installerade kraftkapaciteten används för att möta efterfrågan under en viss tidsperiod. Det beskriver i vilken grad elproduktion och relaterad infrastruktur utnyttjas under perioden och omfattar både tillgänglighet och faktisk produktion. I praktiken används begreppet ofta i samband med hur mycket energi som produceras i förhållande till vad som skulle kunna produceras om samtliga enheter opererade vid full nominell effekt för hela perioden.

Nyckeltal som används för att beskriva kraftutnyttjande inkluderar kapacitetsfaktor (capacity factor) och driftsutnyttjandegrad. Kapacitetsfaktor anger för hur stor del av den teoretiska maxenergin en enhet faktiskt producerar över tiden. För en hel portfölj eller ett kraftsystem används liknande beräkningar för hela den installerade kapaciteten, där energi producerad i termer av kilowattimmar jämförs med den maximala möjliga energin under perioden. Tillgänglighetsfaktor beskriver hur stor del av tiden enheten är i driftsdugligt skick, dvs. när den kan producera energi om efterfrågan kräver det.

Faktorer som påverkar kraftutnyttjandet inkluderar efterfrågeprofilen, driftsäkerhet och underhåll, bränsleförsörjning, teknikens effektivitet samt överförings- och nätresurser. Integration av förnybar energi, energilagring och flexibilitetsåtgärder som efterfrågestyrning och industriell effektanpassning kan förbättra kraftutnyttjandet och minska behovet av ny kapacitet.

Användningen av kraftutnyttjande är central i planering och drift av elsystemet. Den påverkar kostnader, emissionsmål, investeringar i ny generation och nätinfrastruktur samt hur man stödjer tillförlitlig elförsörjning i ett varierande energisystem.