kopplingsmått

Kopplingsmått är ett mått som beskriver hur starkt två enheter i ett system är kopplade eller beroende av varandra. Måttet används för att bedöma hur mycket påverkan en del har på en annan och hur effekt eller information överförs via kopplingen. Begreppet används inom flera fält, främst inom elektroteknik, mekanik och programvarudesign.

Inom elektroteknik är kopplingsmåttet särskilt viktigt för magnetisk koppling mellan två spolar. Den vanligaste måtten är kopplingskoefficienten k, som definieras som k = M / sqrt(L1 L2), där M är den magnetiska korsinduktansen mellan spolarna och L1 och L2 är deras självinduktanser. Värdet ligger mellan 0 och 1; k = 1 betecknar perfekt koppling. Kopplingsmåttet påverkar hur mycket effekt som överförs mellan spolarna och hur bra en transformator fungerar vid olika frekvenser.

I mekaniska system och i programvarudesign används liknande principer för att beskriva hur starkt två delsystem påverkar varandra. I mekanik kan kopplingsmått relateras till gemensam belastning eller gemensam rörelse, medan i mjukvarudesign mäts koppling mellan moduler ofta som graden av beroende mellan dem. Höga värden indikerar stark beroende och enklare kommunikation mellan enheter men kan minska modularitet och öka komplexitet.

Begränsningar av kopplingsmått inkluderar beroende av frekvens, miljö och modellens förenklingar. Användningen kräver ofta mätningar eller simuleringar för att uppskatta M, L1, L2 eller motsvarande mått i andra domäner.

Se även: transformer, mutual inductance, modulär design, mjukvarucoupling.