kontrollbitar

Kontrollbitar är extra bitar som läggs till data för att kunna upptäcka eller rätta fel som uppstår vid överföring eller lagring. Syftet är att mottagaren ska kunna avgöra om de mottagna uppgifterna är korrekta och i vissa fall rätta fel utan att behöva begära ny överföring. Kontrollbitarna beräknas från data med hjälp av felkontrollkoder.

Paritetsbitar används ofta i enklare system och indikerar om antalet ettor i ett block är jämnt eller udda. Checksummen sammanfattar ett block data till ett tal som kan jämföras vid mottagningen. CRC (cyklisk redundanskontroll) beräknar en polynomdivision över data och är mycket effektiv för att upptäcka fel i kommunikationskanaler. För felkorrigering används mer avancerade koder såsom Hamming-koder eller felkorrigerande minneskoder (ECC), vilka inte bara upptäcker utan även rättar enstaka fel.

Användningsområden

I datorers minne används ECC för att upptäcka och rätta bitfel som uppstår av elektriska störningar. I nätverk och lagringssystem används kontrollkoder för integritetskontroll och felupptäckt i ramdata, filer och överföringar mellan enheter. Vissa protokoll integrerar CRCs i ramformatet för att snabbt kunna verifiera att paket har transkriberats korrekt.

Begränsningar

Kontrollbitar ökar mängden data som måste överföras eller lagras och ger endast skydd mot vissa felmodeller. Inga kodsystem kan garantera uppenbar felupptäckt eller felkorrigering i alla miljöer; valet av kod beror på önskad felupptäckt och felkorrigering i förhållande till kostnaden för extra bitar.