kontaktkammare

En kontaktkammare är en enhet eller behållare som används för att upprätthålla och styra kontakten mellan två ytor, prover eller instrument under experiment eller bearbetning. Begreppet används inom flera fält, bland annat materialvetenskap, elektronik, mekanik och biologi, där en definierad kontaktzon är avgörande för mätningar eller processer. Miljön i kammaren kan landsättas med kontroll av parametrar som tryck, temperatur och atmosfär.

Byggnad och funktioner består vanligen av ett robust hölje, en kläm- eller pressmekanism som pressar ytorna mot varandra samt tätningar som skapar en kontrollerad miljö. Många modeller har justerbart tryck, temperaturstyrning och sensorer för övervakning av relevanta mått, samt elektriska eller vätskegångs genomföringar för att möjliggöra mätningar eller behandlingsåtgärder i området där kontakten finns. Vissa kammare är vacuum- eller inertgasinnehållna för att minimera kemiska reaktioner med omgivningen.

Användningar sträcker sig över flera discipliner. Inom materialvetenskap används kontaktkammare för att studera verklig kontaktarea, friktion och adhesion samt för att mäta kontaktmotstånd mellan ytor. Inom elektronik används de för att undersöka gränssnitt och fungerande under belastning. Inom biologi och mikrobiologi kan en kontaktkammare användas vid mikroskopi eller vid cellkulturer där ytkontakt är central. Inom mikro- och nanofabrikation används de vid sammansättning eller bonding under kontrollerade förhållanden.

Viktiga överväganden inkluderar materialval, rengöring och underhåll för att undvika kontaminering och fel vid mätningar. Kammaren bör vara kemikalie- och temperaturbeständig samt utrustad med lämpliga avskiljare, ventiler och säkerhetsfunktioner beroende på tillämpning.