koncerngränserna

Koncerngränserna är de gränser som bestämmer vilka bolag som ingår i en koncern och därmed omfattas av koncernens styrning, redovisning och övriga regler. De beskriver hur långt koncernen sträcker sig och vilka enheter som räknas till samma ekonomiska enhet i praktiken.

Gränserna sätts främst av kontrollbegreppet. En koncern består normalt av ett moderbolag och de bolag som moderbolaget kontrollerar. Kontroll uppnås oftast genom ägande av mer än hälften av rösterna eller genom andra avtal som ger rätt att styra finansiella och operativa beslut. Ibland uppnås kontroll genom samordnade beslut eller genom att ha möjlighet att utse majoriteten av styrelsen. När kontroll finns ska bolagen som är dotterbolag normalt ingå i koncernredovisningen.

Om ett bolag inte kontrollerar men har betydande inflytande (ofta cirka 20–50 procent av rösterna) redovisas det vanligtvis som ett intresseföretag och redovisningen sker enligt kapitalandelsmetoden. Gränserna för vad som räknas som ett koncernförhållande kan påverkas av komplexa ägarkonstruktioner, sådana som särskilda ändamålsbolag eller strukturer som används för att organisera styrning och ansvar.

Koncernens gränser har betydelse för redovisning, beskattning, riskhantering och reglering. De påverkar vilka företag som konsolideras, hur vinster och förluster fördelas inom gruppen och hur koncernen följer tillsyns- och konkurrensregler. Gränserna kan förändras vid företagsförvärv, avyttringar eller omstruktureringar.