kompisväxter

Kompisväxter, eller kompisplantering, är en odlingsmetod där olika växtarter odlas tillsammans eller i närheten för att ge varandra fördelar. Syftet är att stärka växternas tillväxt, förebygga eller minska skadedjur, locka nyttiga insekter och ibland förbättra jordens struktur eller kväveinnehåll utan kemiska bekämpningsmedel.

Hur det fungerar är varierat. Vissa växter utmärker sig genom att avge dofter eller ämnen som avskräcker skadedjur eller som lockar nyttiga insekter. Andra fungerar som fångväxter för skadedjur, medan vissa hjälper till att förbättra markens näringsstatus eller skugga ytan för att förbättra fukthållningen. Nitrogenfixerare som bönväxter kan ge kväve till närliggande växter, vilket gynnar tillväxten i blandningen.

Vanliga exempel som nämns i trädgårdsråd är tagetes (marigold) som sägs avskräcka nematoder och vissa skadedjur när den är nära tomater, basilika som ofta rekommenderas bredvid tomater, dill eller fänkål nära kålsorter för att locka nyttiga insekter, och nasturtium som kan fungera som fångväxt. Vitlök eller gräslök planteras ibland tillsammans med rosväxter eller andra grödor för eventuellt skadedjursavskräckning. Traditionella system som tre systrar-odling (majs, bönor, squash) illustrerar kompensationen mellan olika växters bruk.

Praktiska tips är att välja växter med kompletterande behov av ljus, vattning och näring, undvika stark konkurrens om utrymme, ge tillräckligt avstånd och rotera grödor över säsongen. Bevis för effekterna varierar och resultaten beror mycket på plats, jordmån och skadedjur. Kompisväxter används ofta som komplement till övrig odling och rätt hantering ökar sannolikheten för positiva effekter.