koldioxidskatt

En koldioxidskatt är en miljöbeskattning som tas ut på koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen eller på koldioxidinnehållet i bränslen. Syftet är att minska utsläppen av växthusgaser genom att göra fossila energikällor dyrare och således uppmuntra energieffektivisering och övergång till lägre koldioxidintensiva alternativ.

Skatten baseras vanligtvis på mängden utsläpp per enhet bränsle, exempelvis per ton koldioxid. Den täcker ofta elproduktion, uppvärmning och transport där fossila bränslen används. Vissa sektorer, verksamheter eller företag kan ha undantag eller rabatter av hänsyn till konkurrenskraft eller sociala konsekvenser.

Intäkterna används på olika sätt: de kan återfördelas till medborgarna genom skattebortfall eller direkta stöd, användas för forskning och utveckling inom energi och klimat, eller finansiera offentliga investeringar i omställning till förnybar energi. Skatter brukar höjas över tid för att behålla prispressen och kompletteras ofta av andra åtgärder som utsläppshandel eller regler.

Sverige införde koldioxidskatt 1991 och har utvecklat ett av världens mest omfattande koldioxidprissättningssystem. Andra länder i Norden och Europa har liknande mekanismer, ofta i kombination med handelsystem eller subventioner. Kritiker framhäver att enbart en skatt inte räcker för att nå ambitiösa utsläppsminskningar och att den kan ha regressiva effekter om inte intäkterna används rätt och skyddas för låginkomstgrupper samt att risk för utsläppsflytt kan uppstå utan globalt deltagande.