kloridmiljöer

Kloriidmiljöer avser miljöer där kloridjoner finns i betydande koncentrationer, vanligtvis till följd av saltvatten, vägsalt eller vissa industriella processer. Sådana miljöer är särskilt relevanta i marina och kustområden samt i betongkonstruktioner och tekniska system där korrosion kan ske snabbare än i kloridfria eller neutrala miljöer.

De viktigaste källorna är havsvatten och kustklimat, saltvägsbekämpning under vintern samt processvatten och avloppsvatten med höga kloridhalter. Även fuktiga inomhusmiljöer och kloridhaltig luft kan bidra till exponering. Exponeringen påverkas av temperatur, pH, syre- och kloridnivåer samt tidsvaraktighet.

Korrosion i kloridmiljöer kännetecknas ofta av lokaliserad nedbrytning av det passiva skikt som skyddar många metaller. Cl- kan orsaka pitting (små djupa hål) och crevice-korrosion i sprickor och mellan ytor där syre tillgången varierar. I armerad betong migrerar klorider genom porer till armeringen och bryter dess skyddande film, vilket kan starta korrosion, sprickbildning och förtidig nedbrytning av strukturen.

Materialval och åtgärder syftar till att minska exponeringen eller förbättra motståndet. Austenitiska rostfria stål (t.ex. 316) och duplex-typer erbjuder bättre kloridresistens än vanligt stål; nickelbaserade eller titanlegeringar används i särskilt aggressiva miljöer. Inom betong används skyddande beläggningar, epoxier eller särskild armering, samt katodskydd och noggrant underhåll. Designuppgifterna inkluderar att begränsa kloridinträde, kontroll av sprickor och regelbunden övervakning av korrosion.