kapselantigener

Kapselantigener är antigena molekyler som finns i kapslar hos vissa bakterier och består huvudsakligen av polysackarider. Dessa antigen är ofta serotypspecifika, vilket innebär att olika kapseltyper uppvisar unika antigena strukturer och kan särskiljas med serotyper.

Kapseln fungerar som en virulensfaktor genom att skydda bakterien mot fagocytos och därmed underlätta spridning i värden. På grund av detta är kapselantigener ofta centrala mål för vaccination och diagnostik. Immunresponsen mot kapselantigener är vanligtvis T-oberoende hos små barn, vilket gör dem mindre immunogena i tidig ålder. För att uppnå robust och varaktig immunitet används kapselantigener ofta i konjugatvacciner där polysackarider kopplas till ett protein som engagerar T-cellsberoende respons och därmed stärker immunminnet.

Exempel och tillämpningar av kapselantigener är viktiga inom klinisk mikrobiologi och vaccinforskning. Streptococcus pneumoniae har över 90 kapselserotyper, och pneumokockvacciner som PCV13, PCV15 och PCV20 är konjugatvacciner som täcker flera serotyper. Neisseria meningitidis bildar kapslar i serogrupperna A, C, W och Y, där många vacciner riktar sig mot dessa kapslar, medan vacciner mot serogrupp B ofta bygger på icke-kapsulära antigener.

Diagnostik och epidemiologisk övervakning av kapselantigener används för serotypning av bakterier och för att följa spridningen av olika kapseltyper i befolkningen. Kapselantigener utgör därmed centrala begrepp inom vaccinutveckling och smittskydd.