kapitalägande

Kapitalägande avser rättigheter att använda och erhålla avkastning från kapitalvärden och finansiella tillgångar. Det innefattar ägande i aktier och andra värdepapper, lån, fastigheter och övriga kapitaltillgångar. Kapitalägande kan innehas av individer och hushåll, institutionella investerare som pensionsfonder och försäkringsbolag, företag samt offentliga organ.

Kapitalägande ger vanligtvis rätt till avkastning och, i företagssammanhang, ett visst inflytande över beslut genom ägande av aktier eller andra instrument. Hur stort inflytande som utövas beror på ägarandelar, bolagsstruktur och vilka rättigheter som följer med olika aktieformer. I praktiken varierar makt och påverkan mellan nya ägare i små företag och stora institutionella investerare i börsnoterade bolag.

Betydelsen av kapitalägande ligger i hur inkomst och förmögenhet fördelas samt hur sparande och investeringar finansieras över tid. Ägare kan få avkastning genom utdelningar, räntor och kapitalvinst, och hålla politiskt och ekonomiskt inflytande genom representation i styrelser och andra ägarorgan. Emellertid kan koncentration av ägande ge upphov till frågor om konkurrens, företagsmakt och påverkan på hållbarhet och investeringar.

Empiriskt följs kapitalägande genom olika mått på förmögenhetsfördelning, aktieägande bland olika socioekonomiska grupper och andelen inkomst som härrör från kapital. I Sverige har kapitalägandet blivit allt mer indirekt via fonder och kapitalförvaltare, samtidigt som ägandet blivit mer koncentrerat hos vissa institutioner.

Politiska frågor kring kapitalägande rör beskattning av kapitalinkomster, arv och gåvor samt hur skatter och regler påverkar sparande, tillväxt och jämlikhet. Sverige har avskaffat förmögenhetsskatten och arvs-/gåvoskatten, medan beskattning av kapitalinkomster består av andra mekanismer.