jordmaterialets

Jordmaterialet utgör de osammanhållna materialen som bildar jordskiktet vid markytan och i underliggande skikt. Det består av mineraliska beståndsdelar, organiskt material samt vatten och luft i porerummen. Jordmaterialet inkluderar både jord, sediment och ibland lös berggrund som har blivit fragmenterad. Betydelsen ligger i hur materialets egenskaper påverkar markens bärkraft, dränering och stabilitet.

Vanliga typer i jordmaterialet är grus, sand, silt, ler, samt organiska material som torv. Ofta förekommer kombinationer i olika jordarter, exempelvis morän, lerjord eller grusig sand. Klassificeringen används i markundersökningar och byggprojekt för att bedöma hur materialet beter sig vid vått och torrt läge.

Viktiga egenskaper är partikelstorlek, fukthalt, densitet och genomsläpplighet. Samt skjuvhållfasthet och spänningsförhållanden; en jord kan vara koherent (lera) eller icke-koherent (grus, sand). Porositeten och vatteninnehållet styr dränering, svällning och markens beteende vid byggnation.

Bedömning av jordmaterialet sker genom fält- och laboratorietester. I fält görs bland annat sondering eller CPT och SPT, medan laboratorietester inkluderar partikelstorleksfördelning (siktning och hydrometrisk analys), Atterbergs gränser (flytgräns och plastgräns), samt skjuvhållfasthetsprov.

Kunskap om jordmaterialet är grundläggande för grundläggningsdesign, jordskredssäkring och väg- eller byggprojektering. Det påverkar planering av dränering, grundvattenshantering och miljöaspekter som föroreningstransport genom marken.