jordingssystem

Jordningssystemet, eller jordning, är ett grundläggande elsäkerhetssystem som kopplar elektriska installationer och utsatta metalldelar till jordens elektriska potential. Syftet är att skapa en gemensam referenspotential och att leda bort felströmmar via en säker väg så att skyddsjordning och säkring fungerar. Korrekt jordning minskar också risken för överspänningar och elektromagnetisk störning i systemet.

De centrala delarna består av jordelektroden (t.ex. en eller flera jordstavar, jordplattor eller en jordring), jordledare som kopplar elektroden till installationen, och skyddsjordledaren (PE) som förbinder alla utsatta metalldelar i byggnaden. I vissa nät finns även en gemensam förbindelse mellan neutral och jord vid en viss punkt (TN-C-S), medan andra system håller neutral och jord åtskilda (t.ex. TN-S).

Jordningssystem klassificeras ofta enligt hur neutrala och jordningen kopplas i själva nätet: TN-system, där neutral och jord är kopplade i källan; TT-system, där byggnadens jordning är separat från nätets jord; och IT-system, där neutrala jordförbindelsen inte kopplas direkt till nätjorden. Inom dessa huvudtyper återfinns olika varianter såsom TN-S, TN-C-S och IT-typer beroende på hur ledarna delas upp.

Implementering och underhåll innebär dimensionering av jordningssystemets ledare och elektroder, samt mätning av jordmotstånd och regelbunden kontroll. Målnivåer syftar till låg jordresistans så att skyddsåtgärder träder i kraft snabbt. Provningar utförs enligt internationella standarder som IEC 60364 och nationella föreskrifter.

I Sverige följer installationer svenska och internationella regler. Elsäkerhetsverket utfärdar föreskrifter och standarder inom IEC 60364-området som reglerar krav på jordning och skydd mot elektriska stötar.