Jordningssystemet

Jordningssystemet är en del av elektriska installationer och syftar till att leda bort felströmmar och att hålla alla skyddande och vissa funktionella ledare i koppling till jord. Genom en lågimpedans jordförbindelse kan spänningsskillnader mellan utrustningens metalldelar och jord minimeras, vilket minskar risken för elektriska stötar och bränder samt gör att skyddsbrytare och jordfelsbrytare får rätt verkan vid fel.

Systemets kärna är att skapa en säker väg för eventuella felströmmar till jord och att hålla exponerade metalldelar vid jordpotential. Det innefattar vanligtvis skyddsjordledare (PE) som kopplar alla skyddande delar till jord, och i många fall en jordelektrod eller jordnät som ansluts till byggnadens huvudjordning. Dessutom avgörs hur jordningen används av vilken typ av jordningssystem som tillämpas i installationen.

Det finns olika typer av jordningssystem som används beroende på geografiskt område och applikation. IT-system kännetecknas av att neutralen är isolerad från jord eller kopplas via hög impedans, vilket gör att en första felström ofta inte omedelbart utlöser skydd. TN-system delar upp N- och PE-ledare på olika sätt: TN-S har separata neutrala- och skyddsledare genom hela systemet, TN-C använder en gemensam PEN-ledare, och TN-C-S kombinerar PEN upp till en viss punkt där ledarna delas. TT-system har en lokal jordelektrod för jordning medan neutral inte är kopplad till byggnadens jordnät. IT används ibland där kontinuerlig drift är kritisk.

Säkerhet och underhåll av jordningssystemet innefattar bland annat användning av jordfelsbrytare (RCD) som reagerar på ström som lämnar via felvägar, samt korrekta jordningsmått och regelbunden kontroll av jordresistans. I Sverige följs internationella standarder som IEC/EN 60364 för elektriska installationer.