jordfästningar

Jordfästningar är en form av likförvaring där kroppen placeras i jorden i en gravgrop eller i en gravlåda, ofta täckt av jord eller en jordhög. Begreppet används inom arkeologi och historia för att beskriva inhumationer, i motsats till kremering eller exponering. Jordfästningar förekom i Norden och stora delar av Europa under flera tusen år, från yngre stenåldern fram till medeltiden, med olika byggnadsformer och gravgåvor beroende på tid och plats.

Gravarna kan vara enkla gropgravar där kroppen sänkts ned i marken, eller mer elaborerade konstruktioner som trä- eller stenkistor. I vissa fall är gravarna markerade av en jordhög eller av stensättningar, och ofta finns gravgåvor som keramik, verktyg, vapen eller smycken. Orientering och arrangemang varierar mellan regioner; många jordfästningar ligger inom större gravfält där flera individer gravsattes.

Denna typ av gravläggning var särskilt vanlig under äldre och yngre järnåldern i Skandinavien och i vissa delar av Europa. Jordfästningar ger värdefull information om befolkningsstruktur, sociala relationer och ritualer, eftersom gravar och fynd speglar både vardagsliv och trosföreställningar. I senare historisk tid ersattes många jordfästningar av kyrkligt organiserade begravningar, men termen används fortfarande inom arkeologi för äldre inhumationer.