järnmalmsgruvor

Järnmalmsgruvor är gruvor där järnmalm bryts ur Jordens skorpa. Järnmalm består huvudsakligen av mineralen magnetit eller hematit och används som råvara i stålframställning. Efter brytningen transporteras malmen till anläggningar där den krossas och koncentreras genom separation. Den koncentrerade malmen kan pelletiseras och sedan användas i smältverk som masugnar eller i andra anläggningar för järnproduktion.

I Sverige är järnmalmsförekomsterna främst i norr och i Bergslagen. De största aktiva gruvorna finns i Kirunaområdet i Norrbotten, där Kiruna-gruvan varit en av världens största underjordiska järnmalmsgruvor. Malmbergets järnmalmsgruvor i Gällivare kommun har varit betydelsefulla under 1900-talet men har fasats ut eller omstrukturerats. Bergslagen i mellersta Sverige har länge varit en viktig region för järnmalmsbrytning och historisk ståltillverkning.

Driften påverkas av geologiska förhållanden och kräver betydande investeringar i täkter, transport och miljöåtgärder. Modern gruvdrift följer svenska miljö- och arbetsmiljölagar samt EU-regler, med mål att minimera påverkan på vatten, mark och luft samt att sanera igenvuxna områden efter avslutad verksamhet.

Järnmalmsgruvor är en viktig del av Sveriges industriella historia och en fortsatt betydande exportnäring i vissa regioner, samtidigt som de ger arbetsmöjligheter och regional utveckling.