isolationstransformatorer

Isolationstransformatorer är elektriska transformatorer som ger galvanisk isolering mellan primär- och sekundärsidan samtidigt som effekt överförs. Skillnaden mot andra transformatorer är att primär- och sekundärvindningarna inte är direkt elektriskt anslutna, vilket minskar risk för stötar och jordslag mellan ansluten utrustning.

Funktion och principer handlar om elektromagnetisk induktion. När växelströmmar tillförs primärvindningen skapas ett varvtalsförhållande som överför energin magnetiskt till sekundärvindningen. Isoleringen mellan vindningarna och kärnkonstruktionen hindrar direkt strömöverföring, medan överföring av energi sker via magnetisk flux. Vissa isolationstransformatorer har en 1:1-verkningsgrad men kan även ha olika sekundärspänningsnivåer. De används ofta vid behov av hög säkerhet och minimal jordkoppling.

Egenskaperna inkluderar galvanisk isolation, ofta förbättrad stöt- och jordloop-skydd samt reduktion av gemensamma brus- och störsignaler. De är i allmänhet avsedda för låg- och medelhög effekt, och är vanligtvis avsedda för nätfrekvensen 50/60 Hz. Leckage-kapacitans mellan primär och sekundär kan ge en liten läckström; detta måste beaktas vid känslig medicinsk eller patientnära utrustning. Isolationsklass och isolationsmaterial påverkar temperaturtålighet och miljökrav.

Konstruktionen kan vara toroid- eller EI-kärna med primär- och sekundärvindningar lindade i samma paket. Vissa modeller har extra skärmning mellan vindningarna för sänkning av elektrisk brus. Användningsområden inkluderar medicinsk utrustning, laboratorieinstrument, ljud- och bildutrustning samt test- och mätutrustning där galvanisk isolering är önskvärd. I standarder behandlas säkerhet och isoleringsnivåer inom områden som IEC 61558 och liknande nationella regler.