interferometrit

Interferometret, ofta kallat interferometer, är ett mätinstrument som utnyttjar interferens mellan vågor—vanligen ljus eller andra vågtyper—for att mäta mycket små skillnader i avstånd, vågfas eller refraktiva egenskaper. Principen bygger på att en våg delas upp i två eller flera delar som färdas längs olika banor och sedan återförs och överlagras. När banorna skiljer sig i längd eller i fas bildas ett interferensmönster som ändras i takt med förändringar i avståndet eller i materialets egenskaper längs banan. Mätresultatet är ofta en mängd interferensfransar vars positioner och intensiteter ger information om precisionen.

Vanliga komponenter är en stråldelare (beam splitter), speglar, en eller flera referensbanor och en detektor. Olika konfigurationer används för olika ändamål. Michelson-interferometern delar upp en ljusstråle i två motsatta banor som sedan återförenas; denna version har varit central i precisionsmätningar och i gravitationsvågsforskningen. Mach-Zehnder-interferometern delar upp strålen i två separata vägar men båda når samma utgång, medan Fabry-Pérot-interferometern använder flera interna reflektioner för att skapa en resonator med hög frekvenskänslighet.

Tillämpningar finns inom metrologi, ytkontroll, spektralanalys, fiberoptik och astronomi (stjärninterferometri). Inom fysiken används interferometrar för studier av grundläggande vågfenomen och i gravitationsvågsdetektorer som LIGO och Virgo. Allmänt kräver interferometrar noggrann kontroll av koherenslängd, miljöbuller och mekanisk stabilitet.