insulinnivå

Insulinnivå, eller halten av insulin i blodet, avser koncentrationen av hormonet insulin i plasma eller serum. Insulin utsöndras av bukspottkörtelns betaceller som svar på stigande blodglukos och främjar upptag av glukos i lever, muskler och fettvävnad samt hämmar hepatic glukoneogenes. Nivåerna påverkar kroppens metabolism och energibalans och regleras i samspel med andra hormoner.

Mätningar görs vanligen som fasta insulinnivåer. Insulin mäts med immunoassay, och postprandialt insulin kan mätas vid OGTT eller andra stimuleringstester. Referensintervall varierar mellan laboratorier, men fasta insulinnivåer ligger ofta mellan cirka 2–25 μU/mL hos vuxna. Värden påverkas av ålder, kroppsvikt, graviditet, stress och mediciner.

Tolkningen av insulinnivåer bedrivs bäst tillsammans med glukosvärden. Höga fasta insulinnivåer kan tyda på insulinresistens eller ökad betacellssvikt i samband med övervikt, metaboliskt syndrom eller PCOS; låga nivåer kan indikera beta-cellssvikt vid typ 1-diabetes eller pankreassjukdom. Mycket höga värden kan också uppträda vid insulinom eller överdosering av insulin.

Användning i klinisk vård inkluderar bedömning av insulinets inverkan på glykemisk kontroll och riskprofiler. För beräkning av insulinresistens används ofta HOMA-IR, som beräknas som fasta insulin i μU/mL multiplicerat med fastande glukos i mmol/L delat med 22.5. OGTT ger insulinsvar över tid och används vid utredning av diabetes eller insulinresistens.

Faktorer som påverkar insulinnivåer inkluderar kost, fysisk aktivitet, kroppsvikt, graviditet och vissa läkemedel. Nivåerna tolkas alltid i följande sammanhang med klinisk bild och övriga laboratorievärden.