initialkostnaden

Initialkostnaden är den sammanlagda kontantutgiften som krävs för att starta ett projekt eller köpa en tillgång så att den kan tas i bruk och börja skapa värde. Den inkluderar ofta inköpspris, leverans och installation, samt eventuella avgifter som tull, skatter eller registreringskostnader. I ett finansierings- eller investeringsperspektiv betraktas initialkostnaden som det negativa kassaflödet vid tidpunkt noll och ligger till grund för senare avkastningsberäkningar.

Vanliga komponenter är inköpspris exklusive moms, leverans, installation och driftsättning, utbildning av personal samt administrativa kostnader och kostnader för att säkra finansiering. För många projekt ingår också initialt rörelsekapital som behövs för att täcka lager och leveranser under uppstartsperioden. Hur man beräknar initialkostnaden kan påverka beslut när man jämför olika alternativ.

Användningen av initialkostnaden är central i investeringskalkyler som nettonuvärde (NPV) och internränta (IRR). Den placeras vanligtvis vid tidpunkt noll medan framtida kassaflöden diskonteras tillbaka till nuvärde. Känslighetsanalyser används ofta för att bedöma hur förändringar i initialkostnaden påverkar lönsamheten.

Initialkostnaden skiljer sig från löpande driftkostnader (opex) och från de löpande kapitalkostnaderna som uppstår över tid. I redovisningen kan delar av initialkostnaden kapitaliseras som anläggningstillgångar och avskrivas över tillgångens livslängd, beroende på redovisningsregler.

Exempel: köp och installation av en ny maskinpark, införande av mjukvara i ett företag eller byggnation av en solparks anläggning. I varje fall är initialkostnaden den första utgiften som måste beaktas i beslutsprocessen.