infektionsförloppets

Infektionsförloppet beskriver den tidsmässiga utvecklingen av en infektion från den första kontakten med patogenen till slutlig utgång. För de flesta infektioner kan man tala om flera generella faser: inkubationstiden där patogenen etableras utan symtom; prodromalfasen med ospecifika tecken; den kliniska eller akuta fasen där sjukdomssymtom dominerar; och konvalescensen eller återhämtningen. Vissa infektioner följer andra banor, till exempel kroniska infektioner eller latenta infektioner.

Faktorer som påverkar förloppet inkluderar patogenens virulens, mängden inoculerat material, vävnadstyp där infektionen inträffar samt värdens immunstatus, ålder och förekomst av samtidiga sjukdomar. Immunresponsen kan i vissa fall orsaka betydande vävnadsskada och bidra till symtomen. Vektorers eller spridningens mönster kan också påverka hur snabbt sjukdomen utvecklas och upptäcks.

Utfallet varierar: fullständig remission och återställd funktion, kronisk infektion där patogenen överlever länge, latent infektion med reaktivering, eller i svåra fall fulminant infektion och död. Smittspridning kan ske redan i prodromalfasen eller under den kliniska fasen, vilket har betydelse för smittskydd och folkhälsa.

Diagnostik och behandling anpassas efter förloppets fas; snabb diagnostik och lämplig behandling kan förkorta sjukdomens varaktighet och förhindra komplikationer. Förebyggande åtgärder som vaccination och god smittskyddsförmåga påverkar ofta förloppet genom att hindra etablering eller förkorta durationen.