idéalisering

Idéalisering är en psykologisk och kulturell process där något uppfattas eller framställs som bättre, mer fullkomligt eller mer enhetligt än vad det är i verkligheten. Ordet härrör från begreppet idé eller ideal och innefattar ofta en selektiv framställning av positiva egenskaper samt en undvikelse eller förnekelse av brister. Idéalisering kan förekomma som kognitiv bias, som försvarsmekanism eller som estetiskt eller normativt ställningstagande.

Inom psykologin används termen ofta för att beskriva hur en person idealiserar en annan person, särskilt i inledande skeden av en relation, vilket innebär att mångfacetterade egenskaper underskattas och de positiva uppfattningarna förstärks. Detta kan bidra till starka emotionella band men också leda till besvikelse när verkligheten stiger fram. Begreppet förekommer även i terapeutiska sammanhang när klienter projicerar och uppfattar en vårdgivare eller förälder som perfekt.

I sociologi och kulturstudier används idéalisering för att beskriva hur grupper, nationer eller kulturella ideal framställs som överlägsna eller homogena, medan den sociala verkligheten ofta är mer komplex. Inom konst och litteratur kan idéalisering vara ett stilistiskt verktyg som förenklar eller förskönar motiv för att uppnå estetiska eller normativa syften.

En konsekvens av idéalisering är att den kan främja motivation och aspirerande mål, men också ge skepsis eller besvikelse om verkligheten avviker från det idealiserade. Relaterade begrepp är romantisering, glorifiering och idealbildning.