høstfarger

Höstfärger beskriver färgskiftningarna i lövverket under hösten i tempererade zoner. När dagarna blir kortare och träden förbereder sig för vinter minskar klorofyllet i bladen och andra pigment träder fram. Resultatet är en palett av gult, orange och rött, ibland lila, som varierar mellan arter, platser och år.

Orsaker och pigment. De gula och orange nyanserna kommer främst från karotenoider som finns i bladen men som döljs av klorofyllet tills det bryts ned. Röda och purpurfärgade toner uppstår när anthocyaniner bildas i bladen i samband med sockersamling och kalla nätter. Färgskiftningen styrs av temperaturer, dagslängd, solljus och fukthalt i marken. En tidig frost kan förstärka röda nyanser, medan mycket nederbörd ofta ger mindre intensiva färger.

Regional variation och arter. I Sverige är höstfärgerna ofta gula hos björk och sälg, medan lönn, ek och ask kan ge röda eller orange toner. Säsongens längd och intensitet varierar mellan år och plats; norra Sverige kan uppleva en tidigare men kortare färgperiod än södra Sverige.

Faktorer som påverkar färgerna. Förhållanden under sensommaren och hösten—temperaturer, nattfrost, solljus och mängden regn—bestämmer hur starka färgerna blir och hur länge de varar. Solljus främjar pigmentproduktionen av anthocyaniner, medan klorofyllet successivt försvinner och avslöjar karotenoider.

Kulturell betydelse och användning. Höstfärger är en viktig del av landskapsbilden i många länder, används i fotografi och design och lockar turism till områden med särskild färgprakt. Färgskiftningarna fungerar ofta som symbol för övergång och naturens cykler.