högtalarelementet

Högtalarelementet är den del i en högtalare som omvandlar elektrisk energi till ljud. Ett vanligt element består av ett membran av kon eller annat material, en rörlig spole som placeras i ett permanentmagnetfält och en upphängning som centrerar och återför membranet. När spolen får ström varierar kraften i magnetfältet, vilket gör att membranet rör sig fram och tillbaka och skapar tryckvariationer i luften som uppfattas som ljud.

Membranets rörelse överförs till luften och ljud uppstår. Frekvensen och ljudets karaktär styrs av signalkurvan, membranets massan och styvhet, och av upphängningen som påverkar återgången och utsvängning. Designen av högtalarelementet avgör dess frekvensrespons, känslighet och distorsion.

Högtalarelement kommer i flera typer. Kon- eller membranbaserade drivrutiner används ofta för låga och mellanregister (woofers/midrange), medan dom- eller kupolformade element används för höga frekvenser (tweeters). I moderna system används vanligtvis flera element tillsammans med en crossover som fördelar frekvenserna mellan dem.

Vanligtvis byggs elementet kring en stark magnet, en spole i koppar eller aluminium, samt en ram och upphängning (surround och spider) som låser rörelsen. Materialvalet för membranet och magnetstorleken påverkar tuffhet, distorsion och effektivitet. Impedansen ligger ofta mellan 4 och 8 ohm, och känsligheten mäts i dB/W/m.

I ett komplett högtalarsystem monteras högtalarelementet i en låda eller i ett öppet montage och kopplas till en crossover och förstärkare. Rätt design och matchning av elementen ger en balanserad ljudbild och god frekvensåtergivning över området de är avsedda att täcka.