hjärtlungmaskinen

Hjärtlungmaskinen, vanligt kallad hjärtlungsmaskin i kirurgin, används vid öppna hjärtsoperationer för att upprätthålla blodcirkulation och syrgasutbyte när hjärtat och lungorna är avstängda. Den tar över blodflödet och syrgasutbytet så att kirurgiska ingrepp kan genomföras under kontrollerade förhållanden.

Hjärtlungmaskinens grundfunktion är att ta över blodcirkulationen och syrgasutbytet under operationen. Blod tas från patientens venösa system, pumpas genom maskinen och passerar ett membran‑oxygenerator där syre tillförs och koldioxid avlägsnas, och därefter återförs blodet till kroppens arteriella system. Systemet innehåller även en värmeväxlare samt venösa och arteriella reservoarer som kontrollerar volym och renhet.

Under ingreppet leds blodflödet och syresättningen av maskinen medan hjärtat stoppas med hjälp av kardioplegi. När operationen avslutas återkopplas blodcirkulationen till patienten och maskinen avvecklas. Antikoagulationsbehandling ges före uppkoppling och protamin ges efter avslutad bypass för att reversera effekten.

Historiskt utvecklades moderna hjärtlungmaskiner under 1950-talet av flera grupper av kirurger, där John Gibbon och senare Lillehei-gruppen bidrog till teknikens tillförlitlighet och användning vid kranskärlsoperationer, klaffbyten och andra kirurgiska ingrepp.

Indikationer inkluderar kranskärlsoperationer, klaffbyte eller klaffreparation samt kirurgi vid medfödda hjärtfel där naturlig cirkulation måste upphöra under ingreppet. Risker inkluderar blödning, koagulopati, infektion, neurologiska komplikationer såsom stroke och organpåverkan på grund av systemisk inflammatorisk respons. Behandling inkluderar heparininfusion före starten och protamin efter avslutad bypass.

Framtida utveckling går mot mindre invasiva maskiner och längre stödsystem som ECMO, samt fortsatt ökning av säkra, snabbare och mer precisa kontrollsystem. Vissa ingrepp utförs också utan CPB (off-pump).