helkroppsskanning

Helkroppsskanning är en medicinsk avbildning som syftar till att visa hela eller stora delar av kroppen i en eller flera undersökningar. Inom medicin används oftast helkroppsskanning med datortomografi (DT) eller magnetresonansavbildning (MR), ofta i kombination med positronemissionstomografi (PET‑CT) för att få både anatomisk och metabolisk information. DT ger snabba bilder och används ofta vid trauma, cancerstadiering och uppföljning, medan MR ger god mjukvävnadsdifferentiation utan joniserande strålning och kan vara förstahandsval när strålningsdos är en oro. PET‑CT används för att identifiera metastaser och bedöma behandlingseffekt.

I vårdmiljö används helkroppsskanning framför allt när misstankar omfattar flera organ eller när en översiktlig bild är till nytta i diagnostik eller behandlingsplanering. I vissa sammanhang, till exempel viss bildövervakning vid cancer eller vid stora metabola undersökningar, kan flera modaliteter kombineras för bättre diagnostisk precision.

Säkerhets- och icke-medicinska sammanhang stöter man också på helkroppsskanning, till exempel i vissa flygplats- eller arbetsmiljöprogram. Dessa tekniker och tillämpningar är annorlunda reglerade än medicinska undersökningar och innebär särskilda integritets- och strålningsfrågor.

Procedurmässigt innebär helkroppsskanning oftast längre undersökningar där patienten ligger stilla. Vid DT används joniserande strålning och ibland intravenöst kontrastmedel; MR kräver starka magnetfält och radiovågor och kan vara kontraindicerat för vissa implantat. Kontrastmedel kan ge allergiska reaktioner; MR undersökningar kan vara längre och mer krävande för patienten. Brister och incidenstal fynd är möjliga och måste följas upp.