hastighetsregimer

Hastighetsregimer är regler och praxis som bestämmer vilka hastigheter som är tillåtna på ett vägnät under olika förhållanden. Ett hastighetsregim beskriver vanligtvis en normal tillåten medelhastighet men kan också innefatta anpassade nivåer beroende på vägkategori, plats, tid på dygnet, siktförhållanden och väder. Regimerna kan vara fasta, där gränserna är konstanta, eller dynamiska, där skyltar och regler anpassas i realtid eller nära realtid genom intelligenta transportsystem.

Fasta hastighetsregimer baseras på vägtyp och säkerhetsprinciper och anger standardgränser som speglar vägdesign och trafiksäkerhet. Dynamiska eller variabla hastighetsregimer används för att förbättra säkerhet och trafikflöde vid exempelvis dålig sikt, väderförhållanden, vägarbete eller incidenter. De kommuniceras ofta via digitala skyltar eller variabla meddelanden och regleras av myndigheter. Förutom egentliga hastighetsgränser kan regim också omfatta rekommenderade hastigheter eller lokala anpassningar för specifika sektorer av vägnätet.

Målsättningen med hastighetsregimer är att skapa ett säkrare och mer konsekvent trafikutrymme samtidigt som kapacitet och flöde optimeras. Effekt eller resultat varierar beroende på sammanhang; dynamiska regimer kan minska olyckor och hastighetsvariabilitet samt förbättra köbildning och miljöpåverkan i vissa situationer, men effekterna beror på noggrann implementering, efterlevnad och kompatibilitet med andra trafikåtgärder.

Implementering kräver rättslig ram, infrastruktur för kommunikation och övervakning, samt tydlig information till trafikanter. Utvärderingar baseras ofta på olycksdata, körhastigheter, medelhastighet och resrelaterad beläggning för att bedöma om regimet uppnått sina mål.