hastighetsbegränsning

Hastighetsbegränsning är den högsta tillåtna hastigheten för fordon inom ett område eller på en viss sträcka, och avsikten är att främja trafiksäkerhet, jämnt trafikflöde och ibland miljöhänsyn. Skyltar anger den angivna hastigheten och gäller vanligtvis för alla fordon såvida inte undantag görs för särskilda fordonstyper eller förhållanden.

Hur höjden på en hastighetsbegränsning bestäms varierar beroende på vägtyp, geometriska egenskaper och omgivande trafiksituationer. I Sverige och många andra europeiska länder är offentliga hastigheter vanligtvis uppdelade i kategorier som tätort (ofta 30–50 km/h), landsbygd och mindre vägar (ofta 80–90 km/h) samt motorvägar (ofta 110–130 km/h). För skolt- och bostadsområden samt byggarbetsplatser kan gränsen sänkas lokalt.

Vissa platser använder dynamiska hastighetsbegränsningar som kan ändras i realtid med elektroniska skyltar beroende på trafikflöde, väderförhållanden eller olycksituationer. Sådana system kräver oftast aktiv anpassning av förare och ibland vägledning vid förändrade förhållanden.

Bevakning och efterlevnad sker vanligtvis genom polis och automatiska hastighetskameror. Överträdelse kan leda till böter, körkortspåverkan eller punkter beroende på jurisdiktion och överträdelsens allvar.

Syftet med hastighetsbegränsningar är att minska antalet allvarliga olyckor, förbättra trafiksäkerheten och i vissa fall minska bränsleförbrukning och utsläpp. De kan dock diskuteras utifrån hur effektiva de är i olika situationer och hur förare anpassar sig till dem.

---