handelsordningar

Handelsordningar är uppsättningar regler och avtal som styr handeln mellan länder. De reglerar hur varor och tjänster får köpas och säljas över gränser, och omfattar tullar, kvoter, tekniska krav, administrativa procedurer samt regleringar av tjänstehandel, investeringar och upphandling. Syftet är att underlätta handel, öka ekonomisk effektivitet och stimulera konkurrens.

Typiska kategorier av handelsordningar inkluderar multilaterala, regionala och bilaterala arrangemang. Multilaterala ramverk, främst inom Världshandelsorganisationen (WTO), sätter gemensamma regler som gäller medlemsländerna och en mekanism för tvistlösning. Regionala handelssamarbeten omfattar frihandelsavtal (FTA), tullunioner och gemensam marknad där deltagande länder sänker eller avskaffar handelshinder inom gruppen. Bilaterala avtal är avtal mellan två länder som syftar till ökat marknadstillträde. Unilaterala åtgärder, till exempel preferensbaserade tullsänkningar för vissa utvecklingsländer, används när ett land vill förbättra sin handel utan motpart.

Viktiga komponenter i handelsordningar inkluderar tullsatser och deras avskaffande, icke-tullära hinder såsom kvoter och licenskrav, regler för ursprung som avgör vilket lands produkter som får preferensbehandling, tekniska handelshinder och standarder, tjänstehandel, investeringar och tvistlösning. Handelspolitiska beslut påverkar ofta arbetsmarknader, miljö och nationell policyutrymme, vilket gör genomskinlighet och övervakning centrala hemliga frågor.

Exempel på betydande ramverk är WTO:s regler och tvistlösning, EU:s inre marknad och bilaterala/regionala avtal såsom USMCA och CPTPP.