hållfasthet

Hållfasthet är ett materials förmåga att motstå pålagd belastning utan misslyckande. Den beskriver hur mycket stress ett material kan utsättas för innan deformation blir permanent eller ett brott inträffar.

Vanligaste provningsmetoderna är mekaniska dragprov och tryckprov. Under ett dragprov bestäms bland annat sträckgräns (yield strength) och brottstyrka (ultimate tensile strength). Resultaten anges i enheter som MPa eller GPa.

Hållfasthet varierar mellan materialtyper. Metaller har ofta hög draghållfasthet; keramer är starka men spröda; polymerer är ofta mindre hårda men kan vara töjbara i viss mån; kompositer kan kombinera hög styrka med låg vikt. Begreppet omfattar även skjuvstyrka samt duktilitet och seghet.

Faktorer som påverkar hållfastheten är mikrostruktur, temperatur, belastningens hastighet och varaktighet, miljö (t.ex. korrosion) samt närvaro av defekter eller tillverkningsfel. Dessa faktorer används vid materialval och livslängdsbedömningar i konstruktioner.

Designen tar hänsyn till hållfasthet genom val av material, geometri och säkerhetsfaktorer, samt förväntade laster och livslängd. Vanliga misslyckanden är sprickbildning, brott, buckling eller övergående plastisk deformation vid överbelastning.

Sammanfattning: hållfasthet är en grundläggande egenskap vid materialval och konstruktion och avgörande för att konstruktioner ska klara av sina avsedda laster under givna förhållanden.