livslängdsbedömningar

Livslängdsbedömningar är analytiska uppskattningar av den förväntade återstående livslängden för en individ eller en grupp. De baseras på faktorer som ålder och kön samt hälso- och livsstilsförhållanden, socioekonomiska faktorer och miljöexponeringar för att prognostisera livslängd, överlevnadsfördelningar och antal återstående livsjubiler.

Metoderna bygger på epidemiologiska och demografiska data och kan omfatta livscurvor, överlevnadsanalys, och olika statistiska eller maskininlärningsbaserade modeller som Cox-regressionsmodeller, Gompertz-Makeham-modeller eller avancerade algoritmer i stora register. Datakällor inkluderar arbets- och civilståndsstatistik, hälso- och sjukvårdsregister samt långsiktiga kohortstudier. Livslängdsbedömningar kan avse kvarvarande livslängd vid en viss ålder eller livslängden vid födseln.

Användningsområdena omfattar offentliga och privata sektorer. Inom pension och försäkring används bedömningarna för att informera om pensionsålder, premiesättning och reglering av försäkringsvillkor. Inom hälso- och sjukvård kan de stödja prognostisering, resursplanering och prioritering av behandlingar samt kostnadseffektivitetsanalyser. På samhällsnivå används de för att projicera människors behov av äldreomsorg, arbetsmarknadsåtgärder och ekonomisk planering.

Begränsningar och etiska aspekter är centrala. Uppskattningar innebär osäkerheter och antaganden som kan förändras över tid, och det finns risk för diskriminering eller stigmatisering om livslängdsbedömningar används utan kontext. Dataskydd och integritet måste skyddas. Bedömningarna bör därför användas som stöd för beslut tillsammans med kliniska och sociala faktorer. I Sverige används livslängdsbedömningar i offentlig statistik, pensionsplanering och försäkringsregler, ofta i kombination med nationella livslängdstabeller och befolkningsprognoser.