glossnivån

Glosnivån beskriver graden av annotering i en text som har glossats för att visa morfem, grammatiska kategorier och semantiska relationer. I lingvistik används glossnivån för att göra strukturella och språkliga mönster tydliga, vilket underlättar analys, jämförelse mellan språk och dokumentation av mindre kända språk. En högre glossnivå innebär att texten inte bara transkriberas utan också kopplas till morfem, ordklasser och syntaktiska funktioner, ofta med en fri översättning som stöd. Lägre nivåer kan räcka med bara den ursprungliga ortografiska transkriptionen.

Nivåer brukar beskrivas ungefär så här: 1) ortografisk transkription – originaltexten utan analys; 2) morfemisk glossning – varje morfem märks med en kort gloss som indikerar innebär eller funktion (t.ex. N, V, PL, DEF); 3) syntaktisk/grammatisk gloss – ord kopplas till syntaktiska funktioner eller features; 4) semantisk eller fri översättning – en tydlig översättning av meningen. Den mest använda standardiseringen för morfemglossning är Leipzig Glossing Rules, som föreskriver hur glosser bör formateras och hur olika lager av information kan kombineras i en enhetlig presentation.

Användning: Glossnivån är central i fältarbete, språkbeskrivning, ordboksutgivning och arkivisering. Den påverkar tydlighet, reproducerbarhet och jämförbarhet över språkgränser. Exempel: Original: Katten jagade musen. Morfemisk glossning: katt-en jag-ade mus-en. Fri översättning: The cat chased the mouse.