glasövergång

Glasövergången, eller glasövergångstemperaturen Tg, är ett begrepp inom materialvetenskap som beskriver den temperatur där amorfa material övergår från ett stel, glasliknande tillstånd till ett mjukare, gummiartat tillstånd när temperaturen ökar. Till skillnad från en smälta är glasövergången inte en-latent-förändring utan en kinetisk övergång som speglar en ökad molekylär rörelse, särskilt den segmentvisa rörligheten hos polymerer och andra amorfa ämnen.

Fenomenet ses som en markant men inte abrupt förändring i flera fysiska egenskaper runt Tg. Värmekapaciteten, elasticitetsmodulen och dämpningen ändras när molekylära segment går från begränsad till större mobilitet. Tg är därför ofta definierad via experimentella tekniker som differential scanning calorimetri (DSC) eller dynamisk mekanisk analys (DMA). I DSC uppmäts en ökning av den specifika värmekapaciteten vid Tg, medan DMA visar förändringar i tangential impedans och modulrespons.

Faktorer som påverkar Tg inkluderar kemisk sammansättning, molekylvikt, närvaro av vatten eller andra plastiser som sänker rörelsebarheten, och avkylningshastighet. Tryck kan också påverka Tg. Tg ligger vanligtvis över låga temperaturer och är särskilt viktig för specifika polymers och amorfa glas, där den bestämmer användningstemperaturer, bearbetning och mekaniska egenskaper i praktiska tillämpningar.