glasbägare

Glasbägare är ett glasdrickkärl med fot och skaft, vanligen tillverkat av glas eller kristall. Formen består av en balja som står på en fot och kopplas till ett skaft. Glasbägare används framför allt för vin och andra drycker vid måltider, ceremonier och festliga tillfällen.

Tillverkning och material: Traditionellt munblåsta glasbägare, ofta slipade och ibland med gravyr eller färgade inslag. På 1700- och 1800-talet utvecklades kristallglas, som ger klarare ljus och skarpare snittning. I modern produktion används ofta maskinblåst glas; samtliga bägare kan vara helt genomskinliga eller prydda med mönster, färg eller gravyr.

Historia: Glasbägare har anor i antikens glasvaror och spreds i Europa under medeltid och tidig modern tid. De blev särskilt vanliga inom hov- och kyrklig ceremoni, men användes även i bostäder och offentliga fester. Olika regioner utvecklade olika stilar, där Böhmen och Italien har varit särskilt framstående i historisk glasproduktion.

Betydelse och typologi: Moderna glasbägare finns i olika former, såsom tulpan-, kupa- och chalice-liknande skålar. De skiljer sig i storlek, tyngd och stil och används för olika drycker och tillställningar. Samlare och museer bevarar historiska exemplar med snitt, gravyr och färgade detaljer som vittnesmål om glasets hantverkstradition.