genomstorlek

Genomstorlek, eller genomstorlekens storlek, är mängden DNA som finns i ett haploidt genom hos en organism under standardförhållanden. Den mäts vanligtvis i antalet baspar (bp), eller i större enheter som megabaser (Mb) och gigabaser (Gb). Ett vanligt referensvärde är 1C-värdet, som anger mängden DNA i ett haploidt genom; för diploida celler är mängden ungefär dubbelt så stor (2C).

Storleken varierar kraftigt mellan olika livsgrupper. Bakterier och jäst har ofta genomstorlekar i mängder av Mb, medan växter och vissa amfibier kan ha genomstorlekar i Gb-området. Hos vissa arter har genomstorlekar uppmätts i tiotals Gb. Denna variation följer inte en tydlig korrelation med organismens antal gener eller dess komplexitet.

C-value paradox beskriver faktumet att genomstorlek ofta är orelaterad till hur komplex en organism verkar vara. En stor del av genomet hos många organismer består av repetitivt DNA och transposoner, vilket kan bidra till stora skillnader i storlek utan att öka antalet funktionella gener.

Mätmetoderna inkluderar flödescytometri, där DNA-innehållet jämförs med referensorganismer, och Feulgens densitometri. Nya metoder beräknar även genomstorlek från sekvenseringsdata via tekniker som k-mer-analys.

I människan är 1C-genomstorleken cirka 3,2 Gb, vilket innebär omkring 6,4 Gb i diploida celler. Genomstorlek är användbart för jämförande studier och evolutionär biologi, men den säger inte hela historien om kromosomstruktur eller funktion.