genominslag

Genominslag är den permanenta integreringen av en DNA‑sekvens i ett organisms genom. Det kan ske naturligt, exempelvis genom transposoner eller retrovirus, eller uppnås artificiellt genom genetisk modifiering där en främmande DNA‑sekvens införs i specifika eller slumpmässiga positioner i genomet.

De mekanismer som leder till genominslag varierar. Naturliga mekanismer inkluderar integrationsprocesser för retrovirus och transposoner. I laboratorier används CRISPR‑baserade system för att skapa ett dubbelsträngsbrott och möjliggöra införande av en donor‑sekvens via homolog rekombination (HDR) eller genom icke‑homolog slutning (NHEJ). Vektorbaserade metoder innebär användning av virus som retrovirus, lentivirus eller adenoassocierat virus som integrerar i värdens kromosomer, eller icke‑virala metoder såsom elektroporation, lipofektion eller mikrodosering för att leverera DNA.

Effekter och risker: Infogningar kan störa gener eller reglera element, skapa mutationer eller påverka genuttryck. Införanden kan vara ärftliga om de hamnar i könscellerna, vilket leder till germline‑ärftlighet eller mosaicism i vävnaderna. Oönskade insertioner kan orsaka tumörbildning eller andra negativa effekter.

Användningar: Inom medicin används genominslag i genterapi för att ersätta eller komplettera defekta gener, inom forskning för att studera genfunktioner och skapa modellorganismer, samt inom jordbruk för att införa egenskaper som motstånd mot sjukdomar eller ändrad näringsprofil.

Etik och reglering: processer som involverar genetisk modifiering kräver riskbedömning, etiska överväganden och myndighetsreglering. Kliniska tillstånd följer nationella och internationella riktlinjer och säkerhetskrav.