mikrodosering

Mikrodosering innebär att man tar mycket små doser av psykoaktiva ämnen, vanligtvis substanser med serotonerga effekter såsom LSD eller psilocybin, i en storlek som är avsiktligt lägre än en rekreationsdos och under tröskeln för att framkalla fullständiga psykedeliska upplevelser. Syftet är ofta att uppnå positiva effekter på humör, energi, fokus eller kreativitet utan starka hallucinationer eller förändrad perception. Doserna varierar mellan användare och ämne, och exakta siffror är inte standardiserade. Metoder för schemaläggning varierar, ofta med perioder av lågaktiv användning följt av vilodagar.

Forskningen om mikrodosering är begränsad och resultatet blandat. Vissa små studier och många självrapporterade erfarenheter beskriver förbättringar i humör, motivation eller kognitiva uppgifter, men kontrollerade studier har ofta små effekter eller ingen skillnad jämfört med placebo. Även om negativa psykologiska effekter är ovanliga vid låg dos, kan vissa uppleva ångest, oro eller sömnstörningar. Långsiktiga risker är inte väldokumenterade, men tolerans uppstår hos vissa, och risker kan öka vid samtidig behandling med vissa läkemedel eller vid tidigare psykisk sjukdom.

Lagstiftningen varierar mellan länder; i många jurisdiktion är ämnena olagliga för rekrett användning, medan vissa regioner har förändrat policy eller toleransnivåer. Den kliniska evidensen används ännu inte allmänt i vården, och debatten fortsätter om effekt, mekanismer och säkerhet.